onsdag 22 augusti 2007

Farfar

En uppklädd liten farfar

Med två bröder och en syster växte min farfar upp i närheten av mitt föräldrahem. Om hans barndom vet jag inte så mycket mer än att hans far var busschaufför, ni vet för de där riiiiktigt gamla bussarna. Vägarna var ju inte plogade så bussen hade nån typ av skidor på sig för att komma fram på vintern. Med i bussen fanns även en "puffra", inte för att skydda sig mot banditer som man kan tro, utan mer för alla vilda djur som kantade de ödsliga skogsvägarna i Norrlands inland. På min 18:e födelsedag fick jag en lång kedja med en medaljong som min farfars far fått genom sitt jobb med sitt namn inristat. Den väger ganska mycket och har endast användts vid speciella tillfällen.

När kriget kom arbetade min farfar som taxichaufför, och senare började han jobba som chaufför för postverket, och där stannade han tills han gick i pension. I övre tonåren träffade han min farmor som han gifte sig och fick två barn med, min pappa och hans storasyster. Storasyster flyttade i unga år ner till storstan där hon sedemera fick en son, så kvar var min familj som han hade en nära kontakt med.

Nån pysselmänniska var inte min farmor, hon och farfar var en ganska modern familj i dagens mått mätt. Båda arbetade och tyckte om att läsa, spela bridge och resa. Travet var en stor del av farfars liv, varje gång man hälsade på låg travlappen vid tv:n inför kommande V75 och allt vad det var. Mina farföräldrar var tidigt ute i chartervärlden och såg sig omkring. När farmor gick bort saknade han henne varje dag och pratade ofta om att få återförenas med henne. Där kan kan man nog kalla äkta kärlek. Tyvärr minns jag själv inte min farmor så bra förutom att hon hade vitt hår (var mörk som ung) och kantiga glasögon. Snäll var hon också.

Min farfar uppskattade lugn och ro, och för att sammanfatta honom kan man säga: borta bra men hemma bäst! Det var farfar i ett nötskal.
Trots allt stoj och skrik vi barn förde med oss var vi nog hans ögonstenar. Jag var hans mellandocka. Varje gång vi hälsade på honom blev han så glad, och så fick man gå ner i källaren och hämta dricka till fikat. Efter det var det glass. Ofta kom farfar med lite mynt han hade sparat ihop.

Istället för mormors moppe körde farfar sin gamla Volvo från sent 40-tal om jag inte minns fel. Den bilen var en annan ögonsten och hade t o m ett flicknamn, samma namn fick sedan min lillasyster som mellannamn. Sött tycker jag. =)

När farfar gick bort var det väldigt jobbigt, för trots att han var sjuk så var han klar i huvudet. Jag sörjer att jag inte längre har kvar mina nära och kära men som en klok människa skrev i ett inlägg tidigare så är det ju genom alla härliga minnen man går vidare. Och så är det ju faktiskt, jag är otroligt tacksam för den stund vi faktiskt fick tillsammans. Fick jag välja om så skulle jag ha valt precis samma människor. Jag fick helt enkelt världens bästa mor- och farföräldrar! =)
Som ni märker är jag väldigt släktkär, men man lär också känna sig själv genom att skriva sånt här. Det är roligt att se hur man på olika sätt är lika både mor-och farföräldrarna. Jag älskar själv att pyssla men önskar att jag vore lika duktig som min mormor, samtidigt som jag mer än gärna läser en bra bok och reser ut i världen.

Kram på er, S.

Nu ska jag gå och vila upp mig framför tv:n.
Dumma förkylning ;(

8 kommentarer:

Katarina sa...

Go kväll:)
Åh så fint du skriver:)
Det är så värdefullt med vår historia bakåt :) !
Krya på dig nu i förkylningen.

Go natt
Kram Katarina

Linda sa...

härligt med gamla kort du!!
du har en stående inbjudan =)
kram Linda

Anonym sa...

Du skriver så fint, gumman!
Det var riktigt härligt att läsa:)
Kram Lallis

NICOLINAS BONING sa...

Vad roligt att läsa om dina förfäder!
Det är så skönt när man känner i sitt hjärta att man har haft tur som har fått "världens bästa" mormor, morfar mm
Vi är många som har haft den turen:-)
Kram/Birgitta

Anonym sa...

Det var bara hos farfar jag lyckades dricka upp en hel dricka :)Tror Pvn var en 53:a om jag inte minns fel..tycker att du fick med exakt allt som var "honom". Kära älskade lilla farfar! Krya på dig.

Nina sa...

underbart foto på farfar . jag älskar barnbilder från förr... dem ser så allvarliga ut men det gjorde nog dem flesta . allvarliga på ett högtidigt sett. underbart .
kram

sabina sa...

Blir lika berörd nu när jag läser om din farfar som jag blev när jag läste om din mormor. Jag kommer att tänka på mina egna mor- och farföräldrar, både de som är döda och de som lever... Tack för att du delar med dig av dina minnen! Kram

Anonym sa...

Vilken söt bild på farfar och va roligt att läsa om din farmor och farfar! :)