Så nervös min kära mormor ser ut med händerna vridna i knäet. Den fina pallen påminner lite om den pall jag ska göra om, men bara liiite.Min mormor och min farfar betyder extra mycket för mig då min morfar och farmor gick bort när jag var liten. Så jag tänkte berätta lite om min mormor idag.
Min mormor föddes en kall vinterdag i min
sommarstuga (hennes farmor och farfars hem). Hennes föräldrars hus låg på gården brevid. Min mormor skulle få tre systrar till, två av dessa var tvillingar men alla tre syskonen dog i barnaåren. Den äldsta av dem blev bara fem år gammal.
Då mormors föräldrar hade en ladulänga på 40 meter med en massa djur, med bland annat hästen Lisa, blev det mycket jobb för mormor redan som barn. Som ensambarn måste det ha varit ensamt för henne, helst där ute på landet. Men en farbror till min mormor blev som en bror för henne då de var ganska jämnåriga. Många historier har man fått höra om när de var ute och dansade. Omsvärmad var hon, långsmal och mörk som hon var ;)
Som jag uppfattade var min gammelmorfar en man som uppskattade vackra saker, så han åkte in till stan och köpte tyger till mormor som hon hon sydde iordning. Min mormor var sedan hemmafru till min morfar, och sömmerska. Om det var någon som kunde sy så var det min mormor! Hon sydde min lågstadielärares bröllopsklänning, så det tyckte man var väldigt festligt. När jag var liten var min mormor, som bodde ganska nära, väldigt ofta hos oss. Antingen passade hon oss barn eller så kanske hon var över för att hjälpa mamma med gardiner. På vintern kom hon med "sparkarn" och övriga tiden körde hon moppe (!), den körde hon tills hon blev hela 79 år gammal! Härlig syn, med en "kruka" på huvudet.
Då mormors barn var utspridda över olika delar i landet så var det riktigt kalas när hon väl firade jul med oss.
När man besökte mormor och hennes hemtrevliga hem, med en stor blommande trädgård, så gick man inte därifrån med hungrig mage. Hellre skulle man äta för mycket, och detta följde även med henne då hon blev dement, då ville hon gärna bjuda på saker hela tiden. Min mormor var en riktigt pysselmormor, det var även hon som gjorde mig intresserad av att rita, hon ritade alltid en massa kvinnoansikten. Laga mat var inga problem heller, jag har fortfarande inte ätit några köttbullar som är godare än de hon gjorde. Många har försökt men ingen har klarat av det... =) Annat gott hon gjorde var blåbärspajer och kakor som påminde om drömmar med rosa eller grönt socker runt om i kanten. Kanske någonting ni också åt? En vanlig syn på sommaren var när man vaknade i sommarstugan stod hon nere i stora jordgubbslandet eller i "pärlandet" med schaletten på huvudet. För själv klev hon ju upp i ottan.
Det var min mormor som gjorde mig intresserad av hur det var förr i tiden, hon berättade blanda annat hur de åkte häst och släde till kyrkan vid jul. Idag önskar jag ju att jag hade tagit reda på så mycket mer, men det är lätt att vara efterklok. Mycket finns att säga om min kära mormor men hon var (och är) en stark och ödmjuk kvinna som alltid ställde upp för andra. Aldrig höjde hon rösten åt oss barn och ville gärna busa med oss. Min mormor och min mamma är två starka kvinnor som jag ser upp till idag.
Nästa gång ska jag berätta lite om min farfar. Det är lustigt hur olika släkter jag kommer ifrån, men det är ju det som gör det hela lite intressantare. För vi är ju trots allt alla olika.
Kram S.